Engelska-redovisning

I morgon ska vi ha engelska-redovisning och jag och en klasskompis ska spela upp två dialoger mellan några av karaktärerna från pjäsen "A streetcar named desire".  Jag ska vara Blanche och sedan Stanley. Har precis letat upp lite passande smycken att ha på mig när jag spelar Blanche och så har pappa lånat mig en gammal jeansskjorta som jag ska ha när jag är Stanley. Haha. Det är rätt kul faktiskt men det svåra är att efterhärma deras dialekt och sätt att prata. Men det är väl bara att öva antar jag. Jag har varit inne på youtube för att se lite av filmen och lyssna på dialekten. Det svåraste är ju att jag har två personer att hålla reda på och inte bara en...Hur ska det här gå?



Blanche and Stanley

Livet är skört

Jag satt och såg på One Tree Hill innan och blev än en gång påmind om hur skört livet är; hur fort det kan förändras och hur annorlunda det kan bli mot vad man förväntat sig. Det räcker med det där krogbråket som Nathan var involverad i för att hans liv skulle bli förstört för alltid. Det är ögonblicksverk som kan få allvarliga konsekvenser. På en kväll försvann hans livsglädje och hans drömmar. Det var så tragiskt att jag nästan började lipa, och särskilt sorgligt blev det när lille Jamie kom och skulle ge sin nedsupna pappa en teckning. Då rann tårarna. Kalla mig blödig men det blev bara för mycket.



image2
Lille Jamie Scott                            Nathan Scott som nu är riktigt ovårdad och nergången

Tillbaka i bloggvärlden

Nu är jag tillbaka igen. Önskar att jag var ett snille på datorer så att jag kunde få till en riktigt snygg design, men än så länge får  vi nöja oss med vad min kunskap räcker till. Mitt största problem är för tillfället att ändra så att överskriftsfärgen på blogginläggen inte är rosa. Jag kan ju inte ha rosa där när bloggen i övrigt är blå och svart. Nej, nej, någon måtta får det vara. Jag får klura ut det på något sätt...

Jag måste säga att det är riktigt kul att vara tillbaka igen.


Nyare inlägg
RSS 2.0