Jurr

Jag Mojsan och P gick till Hamnkanalen för en glass efter lunchen idag, Vi såg knappast fram emot den två timmar långa utvärderingstiden som väntade oss utan kände snarare för att sitta kvar ute i solen. Duktiga som vi är rörde vi oss i alla fall bort mot skolan igen när klockan närmade sig ett. Våran klass skulle få äran att vara i Brahesalen eftersom vi  är den fetaste klassen i hela skolan, med 54 elever. Dock tror jag bara det var hälften som kom så vi hade nog fått plats i ett helt vanligt klassrum. Vi skulle dela upp oss i grupper om ca 5 pers så vi vinkade till oss M och D. Det visade sig vara ett lyckat beslut för med dem blev till och med de allra tråkigaste frågorna roliga att svara på. Vi drygade oss extremt med invecklade svar vilket ledde till många skratt. M skrev svaren i skrivstil, de blev därmed också omöjliga att tyda.

Hur har utvecklingssamtalet fungerat?
Informationen har utdelats på ett tillfredsställande manér för alla inblandade parter och inga kommentarer och synpunkter av negativ klang kan yttras i ämnet i fråga.

Vilka typer av arbtesformer har du mött under året? För och nackdelar med de olika arbetsformerna?
Muntligt, skriftligt, grupp, enskilt.
Fördelar med muntligt: oralt.
Nackdelar med skriftligt: inoralt.

Vi höll på att dö av skratt. De andra grupperna verkade in ha fullt så roligt. Men det blir ju vad man gör det till;)
M tyckte ju dessutom att det var väldigt roligt att upprepa vad P en gång sagt: "Tjejer tuggar tuggummi hela tiden för att de tycker om att ha saker i munnen".

Inatt drömde jag om jordens undergång. Vaknade till med ett ryck precis efter att jag tagit Mojsan i armen och panikslaget utropat: "Vi kommer dööö!". Det var massa blixtar som sköt upp ur marken och det spelades extremt hög musik som lät som om den kom från jordens inre. Jag vet inte om det var för att vi snackade atombomber på historian igår. Sådana kan ju också cause the total destruction of the world liksom.  

Kanske är det därför jag inte är på så bra humör idag, jag menar jordens undergång är ju inte så trevlig att vara med om. Ja, eller kanske det är mina tre kommande helvetesveckor som kan liknas med jordens undergång? Nä, nu ska jag sluta analysera. Det räcker att jag gör det på skoltid. Fy, fasen, jag kan ju börja med att analysera min svenska som jag ska redovisa nästa vecka. No inspiration. 

Det är helt sjukt. Sommarlovet börjar snart och jag har sjukt mycket att göra innan, men ändå har jag inte vett att känna mig stressad. Inom 3 veckor ska jag hinna med:

-Biologi-redovisning
-Svenska-redovisning
-Engelska-redovisning
-Ekonomi-prov
-Biologi-prov
-Biologi-labbrapport

Ja, och så borde jag väl göra 14 historiafrågor tills imorgon också men det lär nog inte bli så mycket med det. Vid åtta väntar Gossip Girl och sedan blir det dusch och sängen.

Idag på biologin fick vi oväntat besök. Av ett kycklingben. Ja, och nu menar jag inte något en stekt kyckling suttit på utan ett purfärskt kycklingben, med tår och allt, direkt från självaste kycklingen. Det var några i den andra biologigruppen som tyckte det var väldigt roligt att kasta delar av deras nydissikerade kyckling rakt in i vårat klassrum. Mer eller mindre förskräckta skickade vi runt det (det låg i en plastpåse) i klassummet så att alla fick inspektera det. Det var dock ingen som ville behålla det särsklit länge så de fick tillbaka det ganska snabbt igen. Jag undrar vad vi får ge igen med..., vi ska ju också dissikera i framtiden;)

Jag satt ute och solade lite i helgen och när jag kom in och ställde mig framför badrumsspegeln såg jag att de små välkända bruna prickarna anlänt: fräknarna. Där satt de på näsan, som om de vore nöjda att jag äntligen givit dem chansen att titta ut. Finally, liksom. Det var på tiden hörru. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, om de är lite söta eller mest i vägen. Det beror på storlek och placering skulle jag vilja säga. Men de sitter där de sitter nu i alla fall och det är nog inte så mycket att göra någonting åt. Så det är bara för mig att förena mig med dessa små...prickar och leva vidare. Haha.

Vi har nu fått tre lektioner till att arbeta med våran biologi-labbrapport som vi ska designa själva. Jag har inte kommit någonstans och nu har vi bara en lektion till på oss annars får vi göra allt hemma. Jag har lite smått panik om jag nu ska underdriva lite. Jag hade en idé, men sedan insåg jag att den kanske inte var så bra. Sedan bestämde jag mig för att samarbeta lite med Mojsan, vilket läraren rekommenderade. Problemet är att jag inte får göra exakt likadant som hon och måste ha två andra variabler. Saken är nu den att jag inte kan komma på några variabler som ens är av någon betydelse för testet. Ojojoj, nu snurrar det i huvudet. Inte nog med det har jag en del annat att göra innan onsdag:
- Plugga till ett megastort historiaprov på tre kapitel
- Bestämma mig för ett ämne till min Written Task i engelskan
- Läsa 10 sidor i TOK-boken (Theory of Knowledge)

Ja, och sedan borde ja väl förbereda inför kommande veckor. Det som gör mig stressad vad gäller biologin är ju också att vi ska börja med ett nytt projekt nästa vecka som innebär grupparbete med redovisning. Illa. Jag måste komma ifatt mig nu. Och engelskan ska vara klar nästa torsdag så det är bara att sätta fart. Men det fixar väl sig, hoppas jag, ehm...

Nu är resan bokad. Sommarens stora händelse. Jag och Mojsan drar till Paris i 6 dagar. Det ska bli så sjukt roligt! Få lite extra energi innan man börjar jobba och bara göra roliga saker. Tokio Hotel- konserten i Parc des Princes blir finalen på resan och innan dess ska vi försöka göra allt en turist borde göra vid ett Paris-besök. Jag kanske borde repetera lite franska innan vi åker. Har inte snackat det på ett år så Mojsan du kan inte lita på mina franska-skills.

Sen så längtar man ju tills Mojsan och de andra fyller 18 också. Då blir det krogen! Ja i sommar ska vi leva livet. Förbannat också att vissa inte fyller år förrän i augusti och december. Men vi får hitta på massa annat kul med. Om man vågar hoppas på att ha körkort när sommaren kommer så öppnas ju sjukt många dörrar. Haha, ja men det stämmer ju. Bor man i en sån här liten skitby så är det väääldigt tacksamt att ha körkort. Jag önskar verkligen att jag bodde i stan just nu. Allt vore så mycket lättare och roligare. Tänk att bara kunna gå och ta en fika med några kompisar när man vill (man går inte till det lilla kondiset vi har här direkt), och gå på bio när man vill utan att behöva ta hänsyn till tåg och bussar, gå på krogen och massa annat som inte man behöver planera i förväg. Det blir ju så stor grej så fort man ska göra någonting när man bor så långt bort. Okej, det kunde varit värre. Det kunde det.

Men vårat liv, det börjar när ni har fyllt 18. Mojsan öka!