Jurr

Jag är trött på mig själv för att jag inte bara kunde hålla tyst istället. Att jag inte bara kunde tygla mig själv och ignorera min ilska. Då hade inte mamma och pappa behövt bli arga och hela dagen hade inte blivit förstörd. Då hade jag fått övningsköra lite extra och allt hade inte bara blivit surt. Då hade det varit lugnt.

Men nu är det inte så. För jag blev irriterad. Och jag visade det. Mamma och pappa tyckte inte att jag hade rätt till det. De tyckte att jag var orättvis. Kanske var jag det, men jag har väl också rätt att bli sur någongång? Och inte behöver de väl förstora upp saker så mycket? Jag är så trött på det just nu. Vill flytta hemifrån. Nu. Det vore skönt.

Skulle jag säga det så skulle mamma bli arg för det. Hon skulle säga att jag är bortskämd och att jag inte vet hur mycket de gör för mig. Jo, mamma, jag vet. Jag vet att jag har det bra. Men just nu vill jag bara ha frihet. Friheten att göra precis vad jag vill och hur jag vill. Ta hem vem jag vill och när jag vill. Och så vill jag ha ensamhet. Det vore skönt. Det vore det.