Jurr

Jag Mojsan och P gick till Hamnkanalen för en glass efter lunchen idag, Vi såg knappast fram emot den två timmar långa utvärderingstiden som väntade oss utan kände snarare för att sitta kvar ute i solen. Duktiga som vi är rörde vi oss i alla fall bort mot skolan igen när klockan närmade sig ett. Våran klass skulle få äran att vara i Brahesalen eftersom vi  är den fetaste klassen i hela skolan, med 54 elever. Dock tror jag bara det var hälften som kom så vi hade nog fått plats i ett helt vanligt klassrum. Vi skulle dela upp oss i grupper om ca 5 pers så vi vinkade till oss M och D. Det visade sig vara ett lyckat beslut för med dem blev till och med de allra tråkigaste frågorna roliga att svara på. Vi drygade oss extremt med invecklade svar vilket ledde till många skratt. M skrev svaren i skrivstil, de blev därmed också omöjliga att tyda.

Hur har utvecklingssamtalet fungerat?
Informationen har utdelats på ett tillfredsställande manér för alla inblandade parter och inga kommentarer och synpunkter av negativ klang kan yttras i ämnet i fråga.

Vilka typer av arbtesformer har du mött under året? För och nackdelar med de olika arbetsformerna?
Muntligt, skriftligt, grupp, enskilt.
Fördelar med muntligt: oralt.
Nackdelar med skriftligt: inoralt.

Vi höll på att dö av skratt. De andra grupperna verkade in ha fullt så roligt. Men det blir ju vad man gör det till;)
M tyckte ju dessutom att det var väldigt roligt att upprepa vad P en gång sagt: "Tjejer tuggar tuggummi hela tiden för att de tycker om att ha saker i munnen".

Inatt drömde jag om jordens undergång. Vaknade till med ett ryck precis efter att jag tagit Mojsan i armen och panikslaget utropat: "Vi kommer dööö!". Det var massa blixtar som sköt upp ur marken och det spelades extremt hög musik som lät som om den kom från jordens inre. Jag vet inte om det var för att vi snackade atombomber på historian igår. Sådana kan ju också cause the total destruction of the world liksom.  

Kanske är det därför jag inte är på så bra humör idag, jag menar jordens undergång är ju inte så trevlig att vara med om. Ja, eller kanske det är mina tre kommande helvetesveckor som kan liknas med jordens undergång? Nä, nu ska jag sluta analysera. Det räcker att jag gör det på skoltid. Fy, fasen, jag kan ju börja med att analysera min svenska som jag ska redovisa nästa vecka. No inspiration. 

Det är helt sjukt. Sommarlovet börjar snart och jag har sjukt mycket att göra innan, men ändå har jag inte vett att känna mig stressad. Inom 3 veckor ska jag hinna med:

-Biologi-redovisning
-Svenska-redovisning
-Engelska-redovisning
-Ekonomi-prov
-Biologi-prov
-Biologi-labbrapport

Ja, och så borde jag väl göra 14 historiafrågor tills imorgon också men det lär nog inte bli så mycket med det. Vid åtta väntar Gossip Girl och sedan blir det dusch och sängen.

I morgon ska jag ha med mig en låt till TOK-lektionen för alla skulle ha med sig ett exempel på "good art". Jag valde den här:

Idag på biologin fick vi oväntat besök. Av ett kycklingben. Ja, och nu menar jag inte något en stekt kyckling suttit på utan ett purfärskt kycklingben, med tår och allt, direkt från självaste kycklingen. Det var några i den andra biologigruppen som tyckte det var väldigt roligt att kasta delar av deras nydissikerade kyckling rakt in i vårat klassrum. Mer eller mindre förskräckta skickade vi runt det (det låg i en plastpåse) i klassummet så att alla fick inspektera det. Det var dock ingen som ville behålla det särsklit länge så de fick tillbaka det ganska snabbt igen. Jag undrar vad vi får ge igen med..., vi ska ju också dissikera i framtiden;)

Jag satt ute och solade lite i helgen och när jag kom in och ställde mig framför badrumsspegeln såg jag att de små välkända bruna prickarna anlänt: fräknarna. Där satt de på näsan, som om de vore nöjda att jag äntligen givit dem chansen att titta ut. Finally, liksom. Det var på tiden hörru. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, om de är lite söta eller mest i vägen. Det beror på storlek och placering skulle jag vilja säga. Men de sitter där de sitter nu i alla fall och det är nog inte så mycket att göra någonting åt. Så det är bara för mig att förena mig med dessa små...prickar och leva vidare. Haha.

Jag börjar med att slänga in en låt för dagen. Eller ja, för den senaste veckan kanske. Det var längsedan sist.