Ärlighet är barnens starkaste sida
Minisyrran är för rolig ibland med sina spontana kommentarer och åsikter. Idag har farmor, farfar och mormor varit här och firat mig och när vi satt och åt kom mormors bror på tal.
- Han är väldigt ekonomisk, sa mamma.
- Exonomisk? sa minisyrran undrande.
- Ekonomisk, förtydligade mamma.
-Ja, snål menar du, sa minnisyrran då.
Någon frågade hur någon mådde och mormor svarade att det går upp och ner. Då börjar minisyrran sjunga: "Upp o ner, ner o upp, grisen gal i granens topp..." Haha.
Ikväll blir det lite meeting at A:s place. Alla i the gang kommer nog så det ska bli roligt. Det känns som att det var ett tag sedan vi var samlade alla nu.
Hemsida för begravningsbyrå?
Oj vad tiden går. Det är ju dags för en förmiddagsprommis med Mojsan nu ju. Ha det bra!
Årets fulaste danssteg
Ja, det lyckades BWO med att genomföra under årets melodifestival. Spola fram till refrängen och gissa vilket jag syftar på. Lite mer fantasi om jag får be. Och lite mer stil.
Jag älskar folk som är onyttiga
Mysig födelsedag
Jag är riktigt nöjd med gårdagen. Mojsan och A kom och sjöng för mig på förmiddagen. A hade med sig goda kladdmuffins som vi åt och jag bidrog med morotskaka och saft. På kvällen åkte jag och Mojsan till P på Singstar-kväll. Men det var inte bara Singstar som gällde utan även Guitar Hero och mycket dans. Jätteroligt hade vi! Trevligt var det också att få träffa P:s kille och deras kompisar. Alltid roligt att träffa nytt folk. Pappa hämtade oss där vid tolv för eftersom jag skulle upp och jobba vid sju idag så kunde vi inte sova över, tyvärr.
Av Mojsan fick jag världens största väckarklocka, som hon köpt i Paris. Det står "Réveil des matins trés difficile" på och det betyder ungefär "Vakna även de svåraste morgonarna" . Av A fick jag en jättesöt MeToYou-nalle som det stod "Special Friend" på. Av mamma och pappa fick jag en stor barbie-rosa resväska som jag kan ha när jag ska ge mig ut i den stora vida världen. Och så ett jättefint kort från minisyrran. Även lite vårkläder fick jag, vilket alltid är kul. Tack för allt! 
Finally 18!
En annan fördel med att fylla år är ju faktiskt att man kan ta körkort. Idag har jag gjort teoriprovet och det gick bra. Jag blev godkänd! Nervös som bara den var jag innan jag skulle göra det och jag kunde knappt äta frukost idag på morgonen. Egentligen är det ju som vilket prov som helst, men ändå stirrade jag upp mig mer för det här än ett vanligt prov i skolan. Man vill ju inte behöva göra om det. Skönt att ha det avklarat. Värre blir det med uppkörningen.
När mörkret faller på vågar vi oss ut...
Igår kväll fick vi för oss att åka pulka. Klockan åtta satte vi oss i bilen och J körde ut till en stor backe där vi tillbringade resten av kvällen. Han och D hade köpt korv och bröd, Mojsan hade gjort varm choklad och jag tog med mig lite hembakade bullar. Det var precis kolsvart ute om man bortser från en lampa och våran eld. J och D hade varsinn pannlampa också och det var inte helt fel.
Det var längesedan jag skrattade så mycket som jag skrattade igår måste jag säga. Jag höll bokstavligt talat på att skratta ihjäl mig för jag fick inte luft. Jag, Mojsan och A åkte på en slags gummibräda, men insåg snart att det inte gick att åka tre på den. A hoppade över till D:s gummibräda och jag och Mojsan åkte vidare på våran. Ungefär var femte sekund låg vi i en hög med näsan ner i snön. Mojsans stickade vantar blev dubbelt så stora för det hängde stora snöbollar på dem. Det såg ut som att hon hade boxningshandskar på sig så stora var de.
Det var ju inte bästa vädret att köra hem i när vi väl satte oss i bilen vid elva. Särskilt inte som J bara har haft körkort i fem dagar. Det snöade så mycket så det såg ut som att flingorna verkligen anföll bilen med all sin kraft. Att ha på helljuset var ju bara att glömma för då fördubblades antalet snöflingor drastiskt. Men vi kom hem helskinnade och jag var knappt alls orolig när jag åkte med J. Det gjorde du bra, mannen! Haha.
Kanske kan ni få se några bilder sen när jag har fått dem skickade till mig.
Jag tror inte det är sant...
Jag och Mojsan lyckas alltid att misslyckas med allt vi ska göra på något sätt. Nu hade vi dock planerat allt jättebra och såg verkligen fram emot att få åka på konsert och vara lediga från skolan i tre dagar (mot lärarnas vilja). Men nej, så lätt skulle det inte gå. Nu har sångaren i bandet (Bill i Tokio Hotel) gått och blivit så sjuk att han måste opereras. Eftersom Mojsan gett mig rapporter nästan dagligen om vad som skrivits, och tidigare konserter som ställts in sedan han blev sjuk har jag varit ganska beredd på att just detta kunde ske. Men fy fan vad surt det känns just nu. Jag är så sjukt besviken för det skulle ju bli så kul! Inte något blir som man tänkt sig...
Jag kan bjuda på en video med en av mina favoritlåtar.
Det här är unplugged versionen av Wir sterben niemlas aus
Godmorgon!
Jag är vaken och pigg som en lärka. Okej, nästan i alla fall. Sitter och lyssnar lite på Tingsek. Jag tycker att han har en väldigt go röst. Har inte hört så många av hans låtar (inte fler än de som finns upplagda på myspace, hehe) men jag gillar dem. Klicka in på länken nedan och ge dem en lyssning.
http://www.myspace.com/tingsek 
Vad tycker ni?
Påskhelg på kusten
Efter mycket om och men bar det i fredags av mot västkusten. På grund av det dåliga vädret som väntades blev det mycket velande innan vi kom till ett beslut. Vi tretiden satte vi oss i alla fall i bilen och drog iväg. På minisyrrans order (och mammas) stannade vi till på närmaste statiol-mack och inhandlade melodifestivalen-skivan och den spelades sedan intensivt under hela resan. Underhållande var det i alla fall att lyssna till minisyrrans falsettsång under vissa låtar. Även hennes tolkning av Sussie Tappers låt var härlig: "Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du. O dina syssar...". Pappa var ju också rolig när Patrik Isacssons låt spelades: "Ja, men det är ju den här Under mitt torra skinn". Tja, nog med att originaltiteln är udda: Under mitt tunna skinn, men att byta ut "tunna" mot "torra" det hade varit döden för den låten.
15 mil senare regnade det och blåste ganska bra. Jag, mamma och lillsyrran gick ut en runda innan maten och kvällen spenderades sedan framför tv:n.
Påskafton
Dagen till ära bar det av till det helgade Ge-Kås i Ullared. Jag köpte en hel del bra-att-ha-grejer såsom block, pennor, ett pennfack och ett litet paraply för 15 spänn. Budget är bra. Lyckades även hinna med ett felköp (ett usb-minne som fungerar ihop med Windows Vista, vi har XP. Men kan det verkligen vara någon skillnad?). Underhållning fick vi också i form av Sibel och Frida (från melodifestivalen) som gästade stället. Det var väl trevligt sådär lite oväntat. Minisyrran var nog gladast över det lilla inslaget.
Väl tillbaka i stugan blev det påskmat med allt vad det innehåller, ja nästan i alla fall. Laxen är väl det godaste, eller vad säger ni? Ägg äter jag mest för att jag ska. Sedan blev det äggletning efter att vi promenerat en sväng. Det är minisyrrans förtjänst att vi fortfarande håller på den traditionen. Därefter gick vi in i värmen och såg på Göta Kanal 2 och när den var slut tror jag vi alla däckade ganska snabbt. Det tar på krafterna att shoppa.
Påskdagen
Vaknade av att minisyrran satte på tv:n i morse klockan åtta. Svampbob Fyrkant visades och jag kunde inte riktigt låta bli att titta. Det är rätt roligt måste jag säga. En liten gul tvättsvamp och hans vänner, kan det bli mer underhållande? En Bikini Bottom Driving License, hade han och jag kunde inte låta bli att flina.
Frukosten spårade ur totalt. Jag vet inte var det var som till en början fick oss att börja skratta så kopiöst men när vi väl var igång så gick det inte att stoppa. Mamma tog upp det faktum att pappa alltid har en tallrik på vilken han ställer äggkoppen, men sedan lägger han mackan bredvid. Det tycker vi i alla fall är väldigt komiskt. Pappa försvarade sig med att ibland när han har sill på tallriken så vill han ju inte lägga mackan jämte så att den suger åt sig sill-spadet. Lillasyrran kom då på den fantastiska idén att vi borde ge honom en sån där barntallrik som har skiljeväggar för att sära på maten.
Sedan berättade jag om min eknomilärare som har knäckebrödpapper som omslag till läroboken.
Mamma: "Undrar hur mycket han tjänar på det?"
Pappa: " Ja, det beror ju på om han gillar knäckebröd"
Detta utlöste ännu en skrattsalva.
På förmiddagen gick jag en runda med mor och far. Det var så fint nere vid havet så vi gick upp till stugan och hämtade lillsyrran och minisyrran också så att de fick följa med ner. Jag tog med mig kameran också så jag tänkte dela med mig av lite bilder. Efter middagen, bestående av lax och färskpotatis (mumma!) så bar det av tillbaka hem. Precis när vi satt oss i bilen sa lillsyrran: "Jag fattar inte , man har alltid så mycket mer grejer med sig när man ska cykla hem" (Visst, hörru, cykla du 15 mil om du vill).
Jag körde hela vägen och det var sketaskoj, om man får säga så. Dock fanns det vissa dårar som envisades med att köra om där sikten inte var den bästa. Den värsta dåren kom i säkert 120km/h och susade förbi precis innan en kurva. När vi körde in i samhället som kom ganska snart efter så såg mamma föraren sitta på en bänk utanför en kiosk och han vinkade. Han VINKADE. Trodde han att han var rolig eller? PUCKO.
Lite konstigt kändes det att det var så kallt eftersom man är så van vid att det är varmt och sommarvärme när man är i stugan. Is och sandstrand går inte riktigt ihop. På den åttonde bilden ser ni minisyrrans, min, lillasyrrans och pappas skuggor. Ja, det var en mysig påsk faktiskt.
Ps: Minisyrran= 7-årig, ofta gosig och ibland retlig lillasyster
Lillasyrran= snart 15-årig, ofta retlig och ibland gosig lillasyster
Hemskt skratt?
"Oj, vilket makabert skratt!"
Jag trodde väl inte att det var så illa riktigt. Men vill ni höra ett annat gott skratt som inte på något sätt liknar mitt så ska ni kolla in det här klippet:
Problem?
Inte nog med det så hade jag och min kompis ett snack med våran lärare idag angående ledigheten vi behöver när vi ska iväg efter påsk. Detta handlar om tre dagar men han vill inte bevilja oss detta för att vi båda nyss har varit iväg en sväng. Jag i en vecka när jag var på Gran Canaria med mormor, och min kompis i tre dagar. Men vad sjutton det är väl vårat ansvar att vi ser till att ta igen vad vi missat? Dessutom sa han; "Det är ju svårare att säga nej om man ska på solsemester med sina föräldrar". Ehrm, vad har det för betydelse? Resa som resa. Visst kan jag förstå hans resonemang när han säger att de inte kan ge ledigt hursomhelst för att de som lärare inte kan agera som att de tyckte att våra fritidsaktiviteter är viktigare än skolan. Men vad ger det då att säga: "Men vi vet ju att ni kommer att åka i alla fall" Ja, självklart. Det är bokat.
Vi får väl se vad som händer på den fronten, men åka ska vi i vilket fall. Det vet ju de lika väl som vi. Ska jag sjukanmäla mig då eller?: "Ja, hej, jo jag har fått Stockholmssjukan". Det är ju löjligt.
Engelska-redovisning
Blanche and Stanley
Livet är skört
Lille Jamie Scott Nathan Scott som nu är riktigt ovårdad och nergången
Det är bara så typiskt mig
Jag är riktigt jäkla skitsur på mig själv just nu. Jag skulle kunna slita av mig mitt hår så sur är jag. Det är så att jag var i Växjö och buggade med en klasskompis igår. Det var jätteroligt! Roligast var det när jag dansade med den söta killen som jag inte vet namnet på. Han bjöd upp mig tre gånger och jag vet inte ens namnet på honom! Tja, vad pratade vi om då? Han frågade vad jag bor, jag frågade var han bor. Han frågade hur länge jag dansat, jag frågade hur länge han dansat. Men hur sjutton kunde vi unvika att ta reda på varandras namn!? Det är både pinsamt och ofattbart. På slutet dansade vi säkert åtta danser på rad om inte mer. Bandet lät publiken tjoa till sig några extra låtar så vi bara fortsatte och fortsatte. När vi skulle säga hej då så kramade vi om varandra och jag sa att det var jätteroligt att dansa med honom. Men vad fan tog jag inte hans nummer för? Jag hatar mig själv just nu. Verkligen. Jag tänkte att om han ville veta av mig senare så skulle han fråga om nummer eller mailadress, men vad är det som säger att han insåg att jag faktiskt var intresserad. Han bjöd ju upp mig alla gånger för jag fick inte ens chansen att bjuda upp honom innan han vinkat till sig mig. Hur ska han då kunna veta att jag verkligen ville? För att jag log? Dessutom frågade han om jag skulle till Kristianstad och bugga på långfredagen. Jag tvekade och sa att det berodde på om någon annan skulle dit så man hade någon att åka med. Innerst inne visste jag väl att folk härfrån inte åker dit för att det ligger ungefär på andra sidan jordklotet så lång bort är det!!! Förmodligen trodde han att jag inte visste om jag kände för det.
Det här är vad jag vet om honom och det räcker inte långt:
- Han är jättesnäll och trevlig
- Han är söt och snygg
- Han är ungeför lika lång som jag, ca 1,60
- Han är brunhårig
- Han har buggat i 2 terminer/2 kurser
- Han vill börja tävlingsdansa
- Han ska förmodligen till Kristianstad på långfredagen
- Han hade på sig jeans, en långärmad vit tröja med marinblå ränder, en gråaktig väst.
- Han är i 20-årsåldern
- Han bor i, hm, det måste vara Markaryd eller något han sa. Det ligger dessutom i lagom avstånd till både Växjö och Kristianstad. Detta betyder att jag förmodligen inte kommer att träffa honom igen om jag inte åker till Växjö en gång till. Han kommer ju knappast åka till Borås.
Tja, och det är ju ungefär en chans på tio miljarder att han läser det här. Så det är nog kört. Jag hatar mig själv.
Tillbaka i bloggvärlden
Nu är jag tillbaka igen. Önskar att jag var ett snille på datorer så att jag kunde få till en riktigt snygg design, men än så länge får vi nöja oss med vad min kunskap räcker till. Mitt största problem är för tillfället att ändra så att överskriftsfärgen på blogginläggen inte är rosa. Jag kan ju inte ha rosa där när bloggen i övrigt är blå och svart. Nej, nej, någon måtta får det vara. Jag får klura ut det på något sätt...
Jag måste säga att det är riktigt kul att vara tillbaka igen.
