Jurr

Jag kan inte förstå vad jag gör för fel. Alltid går det åt skogen. Alltid. Saken är den att om jag nu bara hade "behållt lugnet" så hade det inte verkat som att jag brydde mig särskilt mycket heller. Vilket jag faktiskt inte gör. Kände att jag var tvungen att ta reda på vad han egentligen ville, eftersom det har varit rätt spridda skurar, om man säger så. Därför frågade jag om vi inte skulle ta en fika i veckan. Han hade givetvis fullt upp med prov och en pappa som skulle komma hem. Han tjatade dock på mig att gå ut på lördag och sa att det inte brukar vara några problem att komma in även om man inte är 20. Jag som ska skjutsa päronen på 50-årsfest i stan till helgen har bestämt med Mojsan och P bland annat, men han tyckte att jag skulle dra med mig dem. Varför? Varför bryr han sig om ifall jag kommer eller inte om han ändå "trivs bäst själv just nu"? Han skrev att han var rädd att jag skulle ta det för seriöst. Fy fan vilken diss. Dum som jag var skrev jag inte 'puss' när jag avslutade samtalet utan 'kram' istället, vilken ju tyder på att jag tog det seriöst i alla fall. Inte nog med det råkade jag skriva det med stora bokstäver eftersom jag precis avreagerat mig lite hos Mojsan. Hur misslyckad får man vara. Han skrev: Sov så gott;) Puss puss. Varför hakade jag inte bara på och spelade med? Då hade vi bara kunnat flirta vidare; jag hade vetat att han inte ville mer men vi hade fortfarande kunnat vara "kompisar". Jag hatar verkligen mig själv just nu för att jag är en sån miss vad gäller allt sånt här. Alltid blir man offret. Och varför skriver jag det här där vem som helst kan läsa? Fråga mig inte. För att jag är dum i huvudet kanske.

---

A jag ringer dig ikväll;) Behöver proffshjälp för fan.