"Klassfest"
Ljudligt skratt
Satt och fikade i skolcaféet med två klasskompisar idag då en av dem sa att jag har ett ljudligt skratt. Hjälp! Först makabert och nu ljudligt. Det här bådar inte gott. Jag måste göra något åt detta. Inte kan jag hålla på att skrämma bort folk med mitt skratt. Är det kanske därför jag aldrig lyckas? Är det därför en viss herre inte har hört av sig på ett tag nu? Nä, så kan inte vara fallet för jag kan lova er att skrattens högljudhet inte bifogas i sms. Det kan jag faktiskt. Men jag tror det måste bli ändring på det här, för jag vågar ju inte låta min framtid hänga på mitt skratt. Till slut kanske inte folk vågar vistas i min närhet och det vore ju för hemskt. Frågan är bara hur det här ska gå till.
Nöje är roligare än nytta
Nybakat
Nybakta bullar är min stora last. Doften i köket när bullbaket är igång är inte att förakta. Och när de ligger där på gallret alldeles nygräddade och varma är det inte mycket som kan hindra mig från att hugga in. Mamma bakade ett gäng i söndags och ni vill inte veta hur många jag lyckades trycka i mig. Way too many. Men så goda de var. Mmmm.
Ny design
Morgon-aggressioner
Jag är trött på mig själv för att jag inte bara kunde hålla tyst istället. Att jag inte bara kunde tygla mig själv och ignorera min ilska. Då hade inte mamma och pappa behövt bli arga och hela dagen hade inte blivit förstörd. Då hade jag fått övningsköra lite extra och allt hade inte bara blivit surt. Då hade det varit lugnt.
Men nu är det inte så. För jag blev irriterad. Och jag visade det. Mamma och pappa tyckte inte att jag hade rätt till det. De tyckte att jag var orättvis. Kanske var jag det, men jag har väl också rätt att bli sur någongång? Och inte behöver de väl förstora upp saker så mycket? Jag är så trött på det just nu. Vill flytta hemifrån. Nu. Det vore skönt.
Skulle jag säga det så skulle mamma bli arg för det. Hon skulle säga att jag är bortskämd och att jag inte vet hur mycket de gör för mig. Jo, mamma, jag vet. Jag vet att jag har det bra. Men just nu vill jag bara ha frihet. Friheten att göra precis vad jag vill och hur jag vill. Ta hem vem jag vill och när jag vill. Och så vill jag ha ensamhet. Det vore skönt. Det vore det.
Skolan är mitt jobb!
Dagens låt
The Killers - Mr Brightside
Jag valde den här låten för att Mojsan hade några låtar med The Killers på sin Ipod och vi lyssnade lite smått på dem på väg hem från skolan. Kom då att tänka på den här låten som P och hennes kompis var förtjusta i. Under Singstar-kvällen hos P fastnade även jag för den.
Fullt upp
Reklampaus-plugg
Måsten
Paus.
Okej, nu är det bäst jag går. Jag måste ta tag i mina måsten. Nu.
Ärlighet är barnens starkaste sida
Minisyrran är för rolig ibland med sina spontana kommentarer och åsikter. Idag har farmor, farfar och mormor varit här och firat mig och när vi satt och åt kom mormors bror på tal.
- Han är väldigt ekonomisk, sa mamma.
- Exonomisk? sa minisyrran undrande.
- Ekonomisk, förtydligade mamma.
-Ja, snål menar du, sa minnisyrran då.
Någon frågade hur någon mådde och mormor svarade att det går upp och ner. Då börjar minisyrran sjunga: "Upp o ner, ner o upp, grisen gal i granens topp..." Haha.
Ikväll blir det lite meeting at A:s place. Alla i the gang kommer nog så det ska bli roligt. Det känns som att det var ett tag sedan vi var samlade alla nu.
Hemsida för begravningsbyrå?
Oj vad tiden går. Det är ju dags för en förmiddagsprommis med Mojsan nu ju. Ha det bra!
Jag älskar folk som är onyttiga
Mysig födelsedag
Jag är riktigt nöjd med gårdagen. Mojsan och A kom och sjöng för mig på förmiddagen. A hade med sig goda kladdmuffins som vi åt och jag bidrog med morotskaka och saft. På kvällen åkte jag och Mojsan till P på Singstar-kväll. Men det var inte bara Singstar som gällde utan även Guitar Hero och mycket dans. Jätteroligt hade vi! Trevligt var det också att få träffa P:s kille och deras kompisar. Alltid roligt att träffa nytt folk. Pappa hämtade oss där vid tolv för eftersom jag skulle upp och jobba vid sju idag så kunde vi inte sova över, tyvärr.
Av Mojsan fick jag världens största väckarklocka, som hon köpt i Paris. Det står "Réveil des matins trés difficile" på och det betyder ungefär "Vakna även de svåraste morgonarna" . Av A fick jag en jättesöt MeToYou-nalle som det stod "Special Friend" på. Av mamma och pappa fick jag en stor barbie-rosa resväska som jag kan ha när jag ska ge mig ut i den stora vida världen. Och så ett jättefint kort från minisyrran. Även lite vårkläder fick jag, vilket alltid är kul. Tack för allt! 
Finally 18!
En annan fördel med att fylla år är ju faktiskt att man kan ta körkort. Idag har jag gjort teoriprovet och det gick bra. Jag blev godkänd! Nervös som bara den var jag innan jag skulle göra det och jag kunde knappt äta frukost idag på morgonen. Egentligen är det ju som vilket prov som helst, men ändå stirrade jag upp mig mer för det här än ett vanligt prov i skolan. Man vill ju inte behöva göra om det. Skönt att ha det avklarat. Värre blir det med uppkörningen.
När mörkret faller på vågar vi oss ut...
Igår kväll fick vi för oss att åka pulka. Klockan åtta satte vi oss i bilen och J körde ut till en stor backe där vi tillbringade resten av kvällen. Han och D hade köpt korv och bröd, Mojsan hade gjort varm choklad och jag tog med mig lite hembakade bullar. Det var precis kolsvart ute om man bortser från en lampa och våran eld. J och D hade varsinn pannlampa också och det var inte helt fel.
Det var längesedan jag skrattade så mycket som jag skrattade igår måste jag säga. Jag höll bokstavligt talat på att skratta ihjäl mig för jag fick inte luft. Jag, Mojsan och A åkte på en slags gummibräda, men insåg snart att det inte gick att åka tre på den. A hoppade över till D:s gummibräda och jag och Mojsan åkte vidare på våran. Ungefär var femte sekund låg vi i en hög med näsan ner i snön. Mojsans stickade vantar blev dubbelt så stora för det hängde stora snöbollar på dem. Det såg ut som att hon hade boxningshandskar på sig så stora var de.
Det var ju inte bästa vädret att köra hem i när vi väl satte oss i bilen vid elva. Särskilt inte som J bara har haft körkort i fem dagar. Det snöade så mycket så det såg ut som att flingorna verkligen anföll bilen med all sin kraft. Att ha på helljuset var ju bara att glömma för då fördubblades antalet snöflingor drastiskt. Men vi kom hem helskinnade och jag var knappt alls orolig när jag åkte med J. Det gjorde du bra, mannen! Haha.
Kanske kan ni få se några bilder sen när jag har fått dem skickade till mig.
Påskhelg på kusten
Efter mycket om och men bar det i fredags av mot västkusten. På grund av det dåliga vädret som väntades blev det mycket velande innan vi kom till ett beslut. Vi tretiden satte vi oss i alla fall i bilen och drog iväg. På minisyrrans order (och mammas) stannade vi till på närmaste statiol-mack och inhandlade melodifestivalen-skivan och den spelades sedan intensivt under hela resan. Underhållande var det i alla fall att lyssna till minisyrrans falsettsång under vissa låtar. Även hennes tolkning av Sussie Tappers låt var härlig: "Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du. O dina syssar...". Pappa var ju också rolig när Patrik Isacssons låt spelades: "Ja, men det är ju den här Under mitt torra skinn". Tja, nog med att originaltiteln är udda: Under mitt tunna skinn, men att byta ut "tunna" mot "torra" det hade varit döden för den låten.
15 mil senare regnade det och blåste ganska bra. Jag, mamma och lillsyrran gick ut en runda innan maten och kvällen spenderades sedan framför tv:n.
Påskafton
Dagen till ära bar det av till det helgade Ge-Kås i Ullared. Jag köpte en hel del bra-att-ha-grejer såsom block, pennor, ett pennfack och ett litet paraply för 15 spänn. Budget är bra. Lyckades även hinna med ett felköp (ett usb-minne som fungerar ihop med Windows Vista, vi har XP. Men kan det verkligen vara någon skillnad?). Underhållning fick vi också i form av Sibel och Frida (från melodifestivalen) som gästade stället. Det var väl trevligt sådär lite oväntat. Minisyrran var nog gladast över det lilla inslaget.
Väl tillbaka i stugan blev det påskmat med allt vad det innehåller, ja nästan i alla fall. Laxen är väl det godaste, eller vad säger ni? Ägg äter jag mest för att jag ska. Sedan blev det äggletning efter att vi promenerat en sväng. Det är minisyrrans förtjänst att vi fortfarande håller på den traditionen. Därefter gick vi in i värmen och såg på Göta Kanal 2 och när den var slut tror jag vi alla däckade ganska snabbt. Det tar på krafterna att shoppa.
Påskdagen
Vaknade av att minisyrran satte på tv:n i morse klockan åtta. Svampbob Fyrkant visades och jag kunde inte riktigt låta bli att titta. Det är rätt roligt måste jag säga. En liten gul tvättsvamp och hans vänner, kan det bli mer underhållande? En Bikini Bottom Driving License, hade han och jag kunde inte låta bli att flina.
Frukosten spårade ur totalt. Jag vet inte var det var som till en början fick oss att börja skratta så kopiöst men när vi väl var igång så gick det inte att stoppa. Mamma tog upp det faktum att pappa alltid har en tallrik på vilken han ställer äggkoppen, men sedan lägger han mackan bredvid. Det tycker vi i alla fall är väldigt komiskt. Pappa försvarade sig med att ibland när han har sill på tallriken så vill han ju inte lägga mackan jämte så att den suger åt sig sill-spadet. Lillasyrran kom då på den fantastiska idén att vi borde ge honom en sån där barntallrik som har skiljeväggar för att sära på maten.
Sedan berättade jag om min eknomilärare som har knäckebrödpapper som omslag till läroboken.
Mamma: "Undrar hur mycket han tjänar på det?"
Pappa: " Ja, det beror ju på om han gillar knäckebröd"
Detta utlöste ännu en skrattsalva.
På förmiddagen gick jag en runda med mor och far. Det var så fint nere vid havet så vi gick upp till stugan och hämtade lillsyrran och minisyrran också så att de fick följa med ner. Jag tog med mig kameran också så jag tänkte dela med mig av lite bilder. Efter middagen, bestående av lax och färskpotatis (mumma!) så bar det av tillbaka hem. Precis när vi satt oss i bilen sa lillsyrran: "Jag fattar inte , man har alltid så mycket mer grejer med sig när man ska cykla hem" (Visst, hörru, cykla du 15 mil om du vill).
Jag körde hela vägen och det var sketaskoj, om man får säga så. Dock fanns det vissa dårar som envisades med att köra om där sikten inte var den bästa. Den värsta dåren kom i säkert 120km/h och susade förbi precis innan en kurva. När vi körde in i samhället som kom ganska snart efter så såg mamma föraren sitta på en bänk utanför en kiosk och han vinkade. Han VINKADE. Trodde han att han var rolig eller? PUCKO.
Lite konstigt kändes det att det var så kallt eftersom man är så van vid att det är varmt och sommarvärme när man är i stugan. Is och sandstrand går inte riktigt ihop. På den åttonde bilden ser ni minisyrrans, min, lillasyrrans och pappas skuggor. Ja, det var en mysig påsk faktiskt.
Ps: Minisyrran= 7-årig, ofta gosig och ibland retlig lillasyster
Lillasyrran= snart 15-årig, ofta retlig och ibland gosig lillasyster
Hemskt skratt?
"Oj, vilket makabert skratt!"
Jag trodde väl inte att det var så illa riktigt. Men vill ni höra ett annat gott skratt som inte på något sätt liknar mitt så ska ni kolla in det här klippet:
Problem?
Inte nog med det så hade jag och min kompis ett snack med våran lärare idag angående ledigheten vi behöver när vi ska iväg efter påsk. Detta handlar om tre dagar men han vill inte bevilja oss detta för att vi båda nyss har varit iväg en sväng. Jag i en vecka när jag var på Gran Canaria med mormor, och min kompis i tre dagar. Men vad sjutton det är väl vårat ansvar att vi ser till att ta igen vad vi missat? Dessutom sa han; "Det är ju svårare att säga nej om man ska på solsemester med sina föräldrar". Ehrm, vad har det för betydelse? Resa som resa. Visst kan jag förstå hans resonemang när han säger att de inte kan ge ledigt hursomhelst för att de som lärare inte kan agera som att de tyckte att våra fritidsaktiviteter är viktigare än skolan. Men vad ger det då att säga: "Men vi vet ju att ni kommer att åka i alla fall" Ja, självklart. Det är bokat.
Vi får väl se vad som händer på den fronten, men åka ska vi i vilket fall. Det vet ju de lika väl som vi. Ska jag sjukanmäla mig då eller?: "Ja, hej, jo jag har fått Stockholmssjukan". Det är ju löjligt.
